Schiöler, Inge [Konstnär] :: Konstnär

Object description

Inge Schiöler (1908-1971) Biografi ur "Svensk modernism - viljan framåt 1905-1940", Nordstedts multimedia.

Under en intensiv period i ungdomsåren, 1925-33 utvecklade Inge Schiöler ett kraftfullt koloristiskt måleri, som kom att förknippas med göteborgskolorismen. När han endast 25 år gammal drabbades av sinnessjukdom var han redan en av de mest betydelsefulla koloristerna i 1930-talets svenska konstliv.

Uppväxten präglades av konst och musik

Inge Schiöler föddes i Strömstad, näst äldst av fyra syskon. Han växte upp i en familj med starka kulturella intressen. Fadern var banktjänsteman, men gav även ut diktsamlingar, fotograferade och skrev barnböcker under pseudonymen Jörgen Block. Modern hade studerat vid Musikaliska Akademien i Stockholm och arbetade som musiklärarinna. På ön Syd-Långö utanför Strömstad hade moderns kusin, bankdirektören Oscar Rydbeck med familj, ett sommarställe. Där mötte Schiöler i början av 1920-talet flera svenska konstnärer, bland andra Hilding Linnqvist och Otte Sköld. När Schiöler var 15 år, skildes föräldrarna, vilket drastiskt förändrade tryggheten i hans liv.

Den unge konstnären

Efter realexamen 1925 i Strömstad påbörjade Schiöler studier vid Slöjdföreningens skola i Göteborg. Under besöken på Syd-Långö hade han fått en viss uppmuntran till konstnärsbanan av Gösta Olson, chef för det legendariska Svensk-Franska konstgalleriet i Stockholm. Gösta Olson kom att bli mycket betydelsefull för Schiölers konstnärliga utveckling. Studierna vid Slöjdföreningens skola blev kortvariga. Hösten 1926 började han vid Valands konstskola i Göteborg, där han studerade till 1929. Bland de andra eleverna vid skolan fanns flera som senare skulle komma att förknippas med göteborgskolorismen; Åke Göransson, Ivan Ivarson, Nils Nilsson och Ragnar Sandberg. Tor Bjurström var lärare på Valand under dessa år. Åke Göransson och Schiöler blev under studieåren mycket goda vänner.

Till Frankrike och Spanien

I oktober 1930 kunde Schiöler genomföra sin enda studieresa till utlandet med stöd från mecenaten Oscar Rydbeck. Han reste till Paris och målade i de fria akademierna Maison Watteau och Grande Chaumière. I Louvren influerades han av Delacroix's färgrika måleri. Våren 1931 fortsatte resan till Spanien, där han gjorde ett fåtal målningar. Målningarna under vistelsen i Spanien förebådar hans mer slagkraftiga expressiva måleri efter hemkomsten till Stockholm. Det var under denna tid som hans själsliga sjukdom började bli märkbar.

Tiden i Stockholm

Vid återkomsten till Sverige fick Schiöler arbete i Svensk-Franska konstgalleriets rambod och på hösten deltog han i en grupputställning i Svensk-Franska konstgalleriet. Under Stockholmsåren 1931-33, då han under vintrarna bodde i samma hus som X:et på Urvädersgränd på Söder, utvecklade han ett vitalt kraftfullt uttryck som skiljde sig från hans mer skira måleri under 1920-talet. Kontakten med Sven Erixson, Bror Hjorth och Albin Amelin fick Schiöler att måla i en mer vital och kraftfull anda. Han kom även i kontakt med Carl Fredrik Hills konst, med vilken han kände sig starkt besläktad. Somrarna tillbringade han i ateljén i Strömstad och på Kosteröarna i skärgården.

Object description

Inge Schiöler (1908-1971) Biografi ur "Svensk modernism - viljan framåt 1905-1940", Nordstedts multimedia.

Forts.

Insjuknandet

Arbetsperioderna på Kosteröarna och vintrarna i Stockholm innebar ett intensivt skapande. Han hade försummat sin hälsa och levde under mycket knappa förhållanden. Dessa omständigheter förvärrade hans psykiska labilitet och i oktober 1933, endast 25 år gammal, blev Schiöler intagen på sjukhem i Göteborg för vård.

Vid den stora retrospektiva utställningen i Svensk-Franska konstgalleriet 1938 fick Schiölers konstnärskap en förnyad aktualitet. Erik Blomberg skrev om utställnigen att: "Vi ha med honom fått en målare, vars namn kommer att nämnas bland de främsta. Den skugga av tragik som vilar över det gör därvid intet till eller ifrån. Schiölers konst är sällsynt frisk och klar och den ytterliga känsligheten i hans förnimmelser av färg och form återfinner man även hos mycket robusta konstnärer. Men eljest, så han här framträder för första gången med hela sitt verk synes det mig klart vilka svenska mästare han visar sig mest befryndad med genom sin sydländskt häftiga naturupplevelse, sin skönhetslidelse och hela sin aristokratiska sinnesart: Ernst Josephson och Carl Hill."

1942 bröts sjukdomsårens isolation och Schiöler tog på nytt upp måleriet. Året därefter visade Svensk-Franska konstgalleriet ett trettiotal verk gjorda under sjukdomsåren. Från 1940-talet till 1960-talets slut visade han sitt måleri i ett stort antal utställningar.

En lysande kolorism

Under de intensiva åren mellan 1925 och 1933 blev Schiöler på kort tid en av de mest betydelsefulla svenska koloristerna. Målningarna från somrarna på Kosteröarna, under 1930-talets början, varierar subtilt från de djupaste blå och gröna skiftningar till skira slöjor av jadegrönt, gulvitt och ljusrött. Han tillämpade en impressionistisk teknik där han applicerade färgerna intill varandra på duken, istället för att blanda dem på paletten. Liksom målare som Monet och Bonnard utnyttjade han på detta vis koloriten för att uppnå ett sublimerat uttryck, där landskapen, stilleben och porträtten ges liv genom färgernas inneboende lyskraft.

Litteratur:

Blomberg, Erik (1946), Inge Schiöler

Capellen-Smith C(1994), Inge Schiöler

Ryndel Nils (1972), Inge Schiöler