Léger, Fernand :: Konstnär

Object description

Fernand Léger (1881-1955) Biografi ur "Svens modernism - viljan framåt 1905-1940", Nordstedts multimedia

Fernand Léger är det moderna livets skildrare. Arbetande människor, fabriker, moderna storstäder skildras i monumentala former och klara färger. Målningarna är byggen där människor och ting har samma värde. Färger och former flätas i varandra i bilder som utstrålar kraft och framtidsoptimism.

Påverkad av Cézanne

Fernand Léger föddes i Normandie. Hans far var boskapsuppfödare. Léger började sitt yrkesliv som lärling hos en arkitekt i Caen. År 1900 kom han till Paris för att arbeta som ritare på ett arkitektkontor. Några år senare påbörjade han sin utbildning till konstnär. I början var Léger mest intresserad av impressionisterna. Den stora Cézanne-utställningen i Paris 1907 påverkade honom mycket. Han säger senare: "Cézanne lärde mig att älska former och volymer; han fick mig att koncentrera mig på teckning. Det var då jag kände att teckningen måste vara sträng och absolut osentimental".

Object description

Fernand Léger (1881-1955) Biografi ur "Svens modernism - viljan framåt 1905-1940", Nordstedts multimedia

Forts

En egen kubism

Léger arbetade med formexperiment. Samtidigt umgicks han med modernistiska konstnärer som förde en ständig diskussion om färg och form. Den kubism han skapade var hans egen. Till en början innebar den mycket skulpturalt målade människor som är ett med en lika skulpturalt skildrad omgivning. Färgerna i dessa tidiga målningar är få. Det är grått, grönt, beige. Runt 1911 började han även använda rött, blått och gult och snart kommer färgen att bli stark och lysande. När första världskriget bröt ut hade Léger utvecklat sitt kubistiska språk, som ibland kallas tubism, av det franska ordet tube som betyder rör. Det var ett kraftfullt och färgstarkt måleri som i sina motiv hyllade det moderna livet, fabrikerna, storstaden och de arbetande människorna. Léger blev inkallad. Han berättade senare hur betydelsefullt kriget var för hans konstnärliga utveckling, främst för att det gav honom kontakt med verkligheten. Att strida sida vid sida med arbetare från gruvor, byggen och industrier och lära känna dessa "vanliga" människor var viktigt, men även upplevelsen av vapnen, deras former och material som var en del av den så kallade råa verkligheten. Fernand Léger blev gasförgiftad 1916 och var konvalescent under lång tid.

Form och färg

Léger byggde upp sina bilder med solida former. Dessa former är materiella och kroppsliga. Målade han ett träd så intresserade han sig inte för grenarna och löven, utan för deras former och volymer, deras kvalitet som objekt. Allting förvandlas till objekt i Légers målningar, en rökslinga likaväl som ett hus. Han behandlar ting och människor på samma sätt. Den mänskliga figuren är ett objekt i målningen. Den har en speciell form men samma substans som andra objekt i bilden. Alla mänskliga uttryck är förbjudna. Léger arbetade mycket med kontraster; runt mot spetsigt, platthet mot volym och byggde på så sätt upp bildens eget rum. Han lät formerna byta innebörd; en öppning blev en form på ytan, en knapp kunde läsas som en hatt och bilden fick ett annat innehåll. Det skapade också dynamik i bilden.

Färgen blir alltmer betydelsefull. Mot det svarta och vita står starka röda, blå och gula färger som också bidrar till dynamiken. Han använde färgen på samma kraftfulla sätt som formen. Färgen är aldrig symbolisk eller poetisk. Den ger rytm och karaktär till bilden och bidrar till att bygga upp volymerna. Léger sa att en målning bygger på en harmonisk relation mellan volymer, linjer och färger.

Bildbyggare

Efter kriget gjorde han målningar av maskiner och fabriker. Mekaniken intresserde honom därför att den stod för fart och kraft och var en del av det moderna livet. Léger arbetade även med andra konstnärliga uttrycksformer på 1920-talet, till exempel gjorde han flera filmer samt dekor och dräkter för den avantgardistiska Svenska Baletten i Paris. Han undervisade också i en egen konstskola, Académie Modern, och hade flera svenskar som elever, till exempel Otto G Carlsund, Erik Olson och Waldemar Lorentzon.

Fernand Léger behöll sitt förhållningssätt och uttryck under hela sitt konstnärskap. Motiven skiftar men intresset för det moderna livet återspeglas alltid i konsten. Människan, avpersonifierad och som del i bildbygget, återkommer alltid. Människorna är tunga och monumentala, antingen de är madonnor eller arbetande män. Léger arbetade flera gånger med monumentalkonst, bland annat med en muralmålning för sitt eget museum i Biot i Frankrike.

Litteratur:

Schmalenbach, Werner (1985), Léger. New York

Moderna Museet (1992), Léger och Norden. Malmö

Linde, Ulf (1985), Efter Hand. Uddevalla: Bonniers

Bosson, Viveca (1994), I Légers ateljé. Halmstad