De la Gardie, Eva :: Grevinna

Object description

Eva Ekeblad född De la Gardie 10 juli 1724 och död 15 maj 1786, var en svensk vetenskapsidkare och adelsdam (grevinna). Hon var den första kvinna som blev invald i svenska Vetenskapsakademien. Hon är kanske mest känd för att i Sverige ha varit den första att beskriva hur man kan göra brännvin av potatis (brännvinsbränning av potatis förekom i Tyskland sedan 1680-talet). Gift med Claes Ekeblad 1741.

Eva De la Gardie var brorsdotter till Magnus Gabriel de la Gardie. Hon förde, genom sitt morsarv Lindholmen genom farsarv mariedal till Stola. Eva De la Gardie gifte sig 1741 med Claes Ekeblad. Hom ä en av få kvinnor som varit ledamot av vetenskapsakademien. Denna värdighet erhöll hon 3/12 1748 på grund av sina förtjänster genom att ha experimenterat fram potatisens användning. I en skrift sammanfattad under titeln "Försök att tillverka bröd, brännvin, stärkelse och puder af potatis" samt dessuton Beskrifvning på tvål, tjänlig till bomullsgarns blekning".

Object description

Ur Vetenskapsakademins handlingar 1748

Eva de la Gardies redogörlese för sina experiment med potatis på fädernegården Almarestäket

bok00/Potatis_recept.htm

FÖRSÖK

At tilverka Bröd, Brännvin, Stärkelse och

Puder af Potatos

gjorde af

EVA DELA GARDIE.

1:o

Vid brödbakning af hafra och potatis har man funnit en mindre del hafre-mjöl behöfvas emot potatos til at deraf gjöra et godt och välsmakande bröd. Til det som uti Kongl Academien blifvit upvist, har man emot 2 Skålpund och 13 lod hafre-mjöl tagit 2 Skålpund och 22 lod, och således 9 lod mera potatos, hvilka blifvit förut kokade och väl sönderstötte, samt med et qvarter vatten blandade, hvarefter man dermed förfarit, som med annan deg.

2;o Brännvins profvet är giordt endast af potatos utan någon tilsats af säd. I brist af tilräcke­lige och stora potatos, har man för denna gången med detta försök ej kunnat gå längre, än at af 2 lispund och 6 marker små och släta potatos man allenast bekommit et qvarter brännvin Vid själfva bränningen är för övrigit intet annat at i agt taga, än at potatos måste förut vara väl sönderstötte.

<>3. Vid tilverkningen af potatos stärkelsen, har man på det sättet förfarit, at man först låtit potatos ligga 12 timar uti vatten, sedan skalat dem, och åter lagt dem 2 timar uti vatten, derefter rif­vit dem, det lösaste man kunnat på et refjärn, blan­dat dem med vatten, och gnidit dem genom en hårsigt, så at, så mycket som trängts sig igenom sigten fallit uti rent vatten, hvaruppå man låtit det stadna til at väl sjunka til botnen; sedan har man ömsat rent vatten, och dermed fortfarit så länge, til dess det blifvit så rent och klart, som det var når det ditslogs. Man tager i agt, at när nytt vatten slås uppå, alt som ligger på botten tillika väl upröres med vatnet, så at all rodnad derutur drages. Man tilser derjämte noga: at innan man det afslår, stärkelsen väl fåt sjunka til botten. Sidsta gången hälles vatnet väl af, och stärkelsen sättes sedan antingen i solsken, eller uti en ugn, som endast är ljum men ingalunda het, til at efterhand och långsamt torrkas. Af 5 Skålpund potatos har blifvit 17¿ lod fin stärkelse, samt 2 lod grof. Försök är äfven giordt at förvälla potatos, men der har intet velat lyckas.

4, Utaf stärkelsen har man sedermera gjort puder, på det sätt: at man lagt den uti en påsa af fint skinn, manglat och sigtat den samma ge­nom en fin florsigt.

d.17. Nov, 1748.